Hem > Livets stora frågor > När jag blir stor ska jag bli dirigent…

När jag blir stor ska jag bli dirigent…

Nästan alla har velat bli något när de blir stora. Ni vet: ”När jag blir stor ska jag bli delfinskötare/filmstjärna/brandsoldat…”

Det gäller tydligen inte mig. Faktiskt lite egendomligt när jag tänker efter. Någonting borde man väl ha gillat och sagt att man skulle bli? Men när jag kom att tänka på detta så frågade jag ut min mamma ordentligt och det slutade med att vi kunde konstatera att jag aldrig, inte en enda gång under hela min uppväxt, hade nämnt något yrke eller en syssla som jag ville göra när jag blev stor.

När jag blev sisådär 15-16 år och folk frågade vad man ville jobba med brukade jag säga att det spelar ingen roll ”bara man tjänar mycket pengar”.

När man sedan blev 18-19 år så började jag tycka att det där lät ju himla barnsligt och så sa jag aldrig så mer. Men nu som rätt nybliven 30-åring och med universitet och någon sorts brokig karriär bakom sig (och framför mig förhoppningsvis) så måste jag nog återvända lite till det där uttalandet från 16-årsåldern.

För jag har sysslat med så olika saker och det har inte precis varit det jag studerade till (även om det har funnits i kulisserna). Och grejen är att så  säger ju var och varannan människa man träffar på, gammal som ung, rik som fattig. Och inte verkar det finnas många som tycker att deras jobb är super great yeppa yeppa heller.

Alltså, det spelar inte så stor roll vad man sysslar med, bara man tjänar mycket pengar. Kan det sedan ordnas så att det är något man trivs med eller rent utav tycker är så där great som på raden ovan så tror jag de flesta kan göra avkall på pengarna åtminstone till viss del.

Men om jag bara kunde trolla mig till att bli vad som helst så vet jag exakt vad jag skulle bli:

Dirigent, en sådan där världselitdirigent.

De får ju heeelt obegränsat med cred och respekt var de än sätter sin fot. De är världsberömda, men ingen känner igen de på gatan (förutom ett fåtal) inga papparazzi jagar dem. De tjänar massor med pengar och får vip-behandling överallt och får resa över hela världen. Åh, ett uppskattat litet inhopp på Metropolitan. Ett omskrivet gästspel hos Berlinfilharmonikerna. En stycken nyårskonsert från Wien, coming up.

Dessutom är det snyggt. Och att dirigera en orkester är, påstår jag, den syssla där spannet är som allra störst mellan hur lätt det ser ut, och hur svårt det verkligen är.

Det är ju hur tufft som helst bara det.

Herbert von Karajan – cool dirigent

Annonser
  1. Inga kommentarer ännu.
  1. No trackbacks yet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: