Archive

Archive for februari, 2010

Tugga kaffe… del II

februari 25, 2010 Lämna en kommentar

Jag har blivit påmind om att jag lovat återkomma angående hur det lite ovanliga tuggummit med kaffesmak togs emot.

Jag kan nu rapportera att det uppskattades och ska ha smakat ”latte” ungefär.

För er som vi tugga i er latte så är det bara att styra kosan mot Östermalmstorgs tunnelbana uppgång Nybrogatan.

Kategorier:Uncategorized

Ibland måste man faktiskt stava rätt…

februari 24, 2010 Lämna en kommentar

Jag har ju skrivit tidigare om att jag varit lite av en besserwisser när det gäller språk och stavning förr i världen. Men att jag lagt av med det mesta av den stilen förutom när det gäller de riktigt hemska fallen av grodor och särskrivningar samt när någon i dagligt tal byter ut ”att” mot ”och” (tex. ”Vi kommer OCH ta itu med problemet”)

Men ibland måste man stava rätt, punkt slut. Annars kan man bli av med jobbet.

Det är precis vad Gregorio Iniguez, chef för det Chilenska myntverket, och ytterligare några av hans anställda fått erfara.

På flera miljoner 50 peso-mynt har nämligen landets namn, CHILE, av något sorts misstag, stavats CHIIE.  Se själva:

Det här blir bakläxa. Gör om! Gör rätt!

Men det riktigt komiska med hela den här historien är att det tog ett bra tag innan någon upptäckte detta monetära debacle.

De första mynten av det här slaget präglades redan 2008 men det var inte förrän i slutet av 2009 som det hela upptäcktes och rättades till (och Iniguez fick sparken)

Hur gick det till när det upptäcktes tro:

”Öööh, du Gregorio, det är en kille i telefon här som vill prata med dig och…  jag tror att du borde ta samtalet…”

”Vad? Vem är det? Vad vill han?”

”Jo, han säger att…… ähm… Du, har du 50 pesos på dig……..”

Ha ha haaa!!! Trist! Hur kan man missa något sådant. Och rakt framför näsan på befrielsehjälten Bernardo O’Higgins också, aj,aj,aj….

Å andra sidan ska jag inte kasta första stenen. Jag vistades i Chile nästan en hel månad i februari-mars 2009 och jag märkte ingenting.

Nu har det blivit samlarobjekt av mynten. Man kan ju alltid hoppas att de blir värda mer än 50 pesos någon dag.

Det kan behövas.

50 Chilenska pesos är värda ca 75 öre.

Kategorier:Uncategorized

Uppföljning av ”Jag vill bli matematiker”

februari 23, 2010 1 kommentar

Ganska många personer har läst mitt inlägg om hissar och hur de egentligen borde skötas, skickas ned, om man borde låta bli att skicka ned dem etc.

Vad jag framför allt undrade i mitt inlägg var inte direkt hur man ska åstadkomma att folk inte ska behöva vänta alls utan snarare vilket tillvägagångssätt som ”producerar” minst väntan.

Hursomhelst, många har läst inlägget. Men jag tror att ganska få återvänder och läser kommentarerna därför tänkte jag redovisa ett par av dem.

Signaturen Preben som vet vad han talar om skriver så här:

Ta ett 6 våningshus som ditt (BV+5)

Trycka ner alternativet:
Om alla alltid trycker ner hissen blir 50 procent av trafikanterna glada (de som kommer utifrån), därför att hissen står och väntar på dem.

Inte trycka ner alternativet:
Här borde andelen glada trafikanter bara bli 35 procent (25 procent sådana som påträffar hissen på entréplanet därför att någon annan nyligen åkt ner + 10 procent som påträffar hissen på just ”sitt” våningsplan).

Men det är klart det går ju att fördjupa sig ännu mer och komma fram till en annan lösning, exempelvis åker ju fler personer ner på förmiddagen – vilket skulle kunna innebära att de som ändå åker upp inte ska trycka ner hissen då. Medan på eftermiddagen, då fler kommer hem – då borde hissen tryckas ner.

Som du sa – du behöver en matematiker. MEN beroende på vilka antaganden du gör och antalet våningar i huset så kommer även han/hon antagligen komma fram till olika svar

En annan läsare som också verkar mycket kunnig är Linus W. som skriver så här:

Mittenvåningen bör vara det bästa förutsatt att man har en exakt jämn fördelning av påstigande (vilket man knappast har; troligen är bottenplanet det mest nyttjade eftersom det är där de flesta startar eller avslutar sin resa). För generell hiss-algoritmik kan man läsa http://en.wikipedia.org/wiki/Elevator_algorithm som är en datortillämpning av hissteori. Påhttp://en.wikipedia.org/wiki/Elevator#Special_operating_modes kan man läsa mer om Up-Peak och Down-Peak som används för automatiserad schedulering av hissgrupper på t.ex. hotell där ”alla” åker ner till lobbyn på morgonen och vice versa på eftermiddagen. Hissar är kul =)

Se där två länkar att klicka på för er som vill fördjupa er ytterligare i den här frågan.

Vad fint att vi fick den här internetgrejen.

Vilsna piloter…

februari 22, 2010 1 kommentar

I svd idag kan man läsa att Lufthansas piloter tänker gå ut i strejk. De vill ha mer pengar.

Mhm…

Nu måste jag be om att få bli upplyst av kunnig allmänhet.

För att genom att enbart ögna igenom helt vanliga dagstidningar har jag märkt att de senaste åren inte har varit så snälla mot flygbranschen.

Alitalia gick det åt pipan för (jag vet inte riktigt hur det slutade faktiskt). Japan Airlines har fått räddas av regeringen flera gånger och skulle först fimpa 15000 anställda nyligen, men sedan jag läste det har de visst ansökt om konkurs. Belgiska Sabena, ett av världens äldsta flygbolag, försvann för några år sedan och detsamma hände med SwissAir. Att vårt eget SAS inte är någon vinstmaskin precis har nog inte undgått någon.

Bortskämda piloter. Eller?

Så min fråga är: Borde inte Lufthansas piloter vara glada att de jobbar på just Lufthansa (som tydligen har klarat sig förhållandevis bra) och har några jobb kvar överhuvudtaget istället för att ställa till en strejk som tydligen kommer att kosta företaget 1.000.000.000 kronor under de fyra (!!!) dagar den pågår.

Piloterna begär en löneförhöjning med 6,4%.

Jag kan inte tro att Lufthansas piloter tillhör branschens lägst avlönade precis, så frågan blir då:  Saknar Lufthansas piloter kontakt med verkligheten? Eller har jag missat något?

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7

Kategorier:Uncategorized

Jag vill bli matematiker…

februari 19, 2010 7 kommentarer

Jag vill ju bli konstnär och världsberömd dirigent men jag önskar också att jag var en riktigt proffsig matematiker.

För då skulle jag slå mig ned och räkna på det här med att många fastigheter ber en skicka ned hissen. Ni vet det brukar stå en lapp ”V.V. sänd ned Hissen” eller liknande.

Vad jag undrar är: Är det så bra att alltid skicka ned hissen? Kan det vara så att man genom att göra det faktiskt skapar mer väntande, än i fall man lät bli?

Jag menar så här, hissen används ju hela tiden, av både besökare och boende i en fastighet (kanske med undantag för de på våning ett). Så om man i fastigheten inte har vanan att skicka ned hissen så kan den råka befinna sig på i stort sätt vilket plan som helst, när som helst, hela tiden. Detta leder ju till att folk vänta får olika, och slumpmässigt, länge  på att hissen ska komma, eller inte vänta alls om hissen händelsevis är på deras våning, vilket ju mycket väl kan hända.

Men om hissen alltid skickas ned till bottenvåningen så behöver visserligen de som kommer in genom porten och ska upp aldrig vänta på hissen, medan de som ska ned alltid måste vänta, och de som bor högst upp drar ju en nitlott här, känns det som….

Så om jag var matematiker skulle jag räkna ut detta och berätta för alla som ville lyssna hur det ligger till.

Jag har en liten aning om att det där med att skicka ned hissen inte är så smart, att det vore bättre att låta bli, men det är som sagt bara en magkänsla och inget jag har några som helst belägg för.

Vad tror ni? Är det någon där ute som vet något om sådant här?

Miljörörelsens värsta fiende är vissa av dess anhängare… Del II

februari 18, 2010 Lämna en kommentar

Nu har en miljöfilur gjort det igen… Dragit löje över den annars viktiga miljöfrågan. (svd)

Jag funderar på ett bra talesätt för att beskriva det hela… Jag vet!  ”Sila mygg och svälja kameler”

Det handlar om Annika Carlson-Kanyama som… jag antar att det kallas ”rasar”… mot de nya 3D-glasögonen som man får när man går och ser tex Avatar på Bio.

Det är ju engångsglasögon vilket gör biobranschen till en miljöbov minsann.

Så här säger hon: Det är nästan alltid bättre att återanvända än att producera nytt, och om SF har kommit fram till att det här alternativet tar bäst hänsyn till klimatet så är det väldigt överraskande, säger hon

Är det ”väldigt överraskande”?

Wow, blammo!!! Det var riktigt drygt sagt. Ungefär som att skriva ett otrevligt mail till någon och sedan avsluta med ”Ha en bra dag”

Det roliga är att i slutet av artikeln säger samma Carlson-Kanyama att det här med 3D-glasögon är inte är det stora problemet: ”Glasögonen är egentligen bara en liten del av utsläppen. Som konsument borde man få veta: hur mycket koldioxid har släppts ut i samband med inspelningen av den här filmen? Det skulle kunna stå på biobiljetten”

Oj, jag tror minsann att Carlson-Kanyama skulle vara allra gladast om vi slutade upp med det här biograftramset helt och hållet. Usch sådan miljöförstöring.

Jag hoppas verkligen att Carlson-Kanyama källsorterar och bara fotvandrar på semestern för det måste göra riktigt ont att ramla av så höga hästar.

Kategorier:Uncategorized

Kvinnojouren…

februari 17, 2010 5 kommentarer

Min Rotaryklubb bidrar med pengar till kvinnojouren i Solna/Sundbyberg/Ekerö så varje år kommer  föreståndaren, B, förbi på en lunch och berättar några hårresande historier från året som gått. Såklart blir det lite solsken också, om vad pengarna klubben bidragit med har använts till, några små julklappar till misshandlade kvinnors barn (som bor där de också) tex.

Men mest handlar det om inlåsta kvinnor, skottskadade kvinnor, knivskurna kvinnor, kvinnor med spräckta skallar, gravida kvinnor vars män har ändrat sig angående hela barn-grejen och slagit dem så att hon ska få missfall (inte ovanligt, men B har aldrig sett det ”lyckas”, som tur är), kvinnor som inte kan läsa, skriva eller tala svenska och inte tillåts lära sig det heller (och får stryk, och hålls fångna)

Och det är inte så att det är en enstaka smocka det handlar om och så har kvinnan ifråga rymt till kvinnojouren. Nej, nej, nej, nej, nej,vi talar om år, många år, och det gäller dem allihop. Och det är alltid fullt, alltid. Och det är alltid fler som behöver plats än det finns platser, alltid. (De som får plats bor där alltså, på en hemlig adress, om ni inte visste det)

Där finns alla sorters folk men de med någon sorts utländsk bakgrund är överrepresenterade av olika anledningar. Visste ni tex att det är fullt möjligt att mer eller mindre ostraffad importera ”fru” efter ”fru” från valfritt U-land, få henne att prostituera sig, banka skiten ur henne och sedan låta de sociala myndigheterna ta hand om alltihop. En som B kände väl till är förmodligen på jakt efter sin åttonde just nu.

På kvinnojouren jobbar i alla fall två personer som får betalt. Utöver det jobbar B plus åtta stycken till, ideellt, och så finns det en styrelse på sex personer som inte får betalt de heller. B jobbar ”mer än heltid” precis som Bengt Westerberg. Ni vet, Röda korsets ordförande.

Hur mycket pengar får då denna verksamhet? Jo,  min Rotaryklubb brukar bidra med 10.000 – 15.000 kronor om året och när min Pappa levde brukade han lägga in lika mycket till, ur egen ficka. Så i bästa fall upp till 30.000 kronor alltså.

Vet ni hur mycket Ekerö kommun bidrar med?

……?

30.000 kronor…

Per år…

Tänk om alla feminister (och journalister! svd, svd) bara ville komma ur sin genuspsykos (SvD) och vända blicken från de där toookviktiga bolagstyrelserna och börja titta, noggrant, på ett område som det skulle göra lite riktig skillnad att ta tag i och jobba med, och rikta ljuset mot. Ett område där det finns folk med riktiga problem.

Det ena behöver inte utesluta det andra säger någon då, och det brukar jag också säga, men……    Jämför dessa två ”problem”:

”Andelen kvinnor i bolagsstyrelser har bara gått från 5% till 19% på tio år”

och

”Två herrar i Marocco bestämmer att den enes dotter ska skickas till den andres son, som bor i Sverige, för äktenskap. Tre månader senare lyckas dottern ta sig till kvinnojouren. Varför det då? Läs om andra stycket och välj själv”

Varför skulle ett I-landsproblem som det första förtjäna en enda minuts uppmärksamhet när det finns historier ”en masse” som liknar problem nummer två. Och våga inte påstå att de har med varandra att göra eller att de hör ihop för det gör de inte, det är två helt olika saker.

Tänk bara om alla som pluggar ”genus” skulle tvingas praktisera en vecka på en kvinnojour för varje universitetspoäng de tar. Jag tror att vi skulle få se ett lite annorlunda fokus då…

Men nog om feminister nu. (Läs det här istället) De och vissa av deras irrläror är absolut inte det värsta. Det värsta är alla politiker, av vilka knappt 100% glatt kallar sig feminister så fort någon vill höra på…

och…

…     …

30.000 kronor…

Per år…

Kategorier:Uncategorized