Arkiv

Archive for the ‘Film’ Category

Härlig löneförhandling…

februari 8, 2010 Lämna en kommentar

Det ska påpekas att det är helt omöjligt för mig att ha någon som helst kunskap om hur olika avtal som reglerar det jag nu ska skriva om ser ut men det skulle kunna vara så att det någon gång gått till ungefär så här…

Vad rubriken syftar på är hur härligt det vore att vara agent för antingen Emma Watson, Rupert Grint eller (allra helst) Daniel Radcliffe.

För er som inte fattar något alls av det här så är personerna ovan även kända som Hermione Granger, Ron Weasly och Harry Potter. Den siste torde i alla fall vara bekant.

Sedan 2001, när den här trion var 11, 13, respektive 12 år gamla har de haft riktigt välavlönade jobb. Och eftersom filmerna om Harry Potter har blivit den ena publiksuccén efter den andra så har det ju allteftersom filmerna släppts blivit mer och mer otänkbart att byta ut någon av de här tre. Det kan man nästan påstå att det var redan från början.

Så agenten ska ha möte med filmbolaget:

-Hej grabbar och tjejer, ska vi ta och snacka lite lön då?

-Hrm, ja visst, vi är beredda att……

-Vänta lite får jag bara säga en sak… Jo, det är verkligen kul att vara här och jag vill säga att ingen skulle vara ledsnare än jag, och Mr Radcliffe, ifall ni på andra sidan det här bordet skulle bli tvungna att hitta en sprillans ny ”Harry” så här nu inför den sista delen av sagan, som dessutom ska spelas in i två separata delar……

-…öhm…

– Ja, alltså… Jag ville bara att ni skulle veta hur glad jag är över att vi kommer att bli så alldeles ovanligt överens om hur mycket ni ska betala Mr Radcliffe för hans insatser. (Brett flin)

-……

Jag skulle vilja ha hans jobb.

300.000.000 kr under 2009...

Om ni undrar så ligger ”Harry” och ”Hermione” i topp av lönelistan i Hollywood för män respektive kvinnor med 300 respektive 240 miljoner kronor. Yayy…

Annonser
Kategorier:Film

Lost in Translation…

januari 7, 2010 1 kommentar

Kvinnan var iväg på två olika tjejgrejer idag så jag spenderade aftonen med att titta på Lost in Translation. Vissa tycker den är tråkig men jag gillar den. Mest för att den handlar om folk som befinner sig i en stor häftig stad utan något speciellt allvarligt eller seriöst som de är tvungna att göra, arbeta eller så. Det är en riktigt skön känsla.

Jag hade det så i New York en gång när mitt universitet betalade för kalaset. Alla i min klass behövde bara gå på ett par studiebesök (som var mycket intressanta). Resten av tiden (sex dagar) kunde man bara dröna runt och åka taxi till olika kul ställen. Och eftersom hela resan var gratis kunde man spendera pengar som om man vore miljonär.

Där slutar i och för sig likheterna mellan mig och Bill Murray. Det bodde ingen tjej i rummet bredvid som fick någon sorts semestercrush på mig.

Hursomhelst så är Lost i Translation en mycket trevlig historia i ”Karaktärer-placerade-utanför-sin-naturliga-miljö”-genren. Japan är ju lite speciellt här och var så det råder ingen brist på humoristiska kulturkrockar. Och så är ju staden Tokyo och Park Hyatt Tokyo väldigt tacksamma som kulisser.

Kategorier:Film, Vardagen