Arkiv

Archive for the ‘Livets stora frågor’ Category

Uppföljning av ”Jag vill bli matematiker”

februari 23, 2010 1 kommentar

Ganska många personer har läst mitt inlägg om hissar och hur de egentligen borde skötas, skickas ned, om man borde låta bli att skicka ned dem etc.

Vad jag framför allt undrade i mitt inlägg var inte direkt hur man ska åstadkomma att folk inte ska behöva vänta alls utan snarare vilket tillvägagångssätt som ”producerar” minst väntan.

Hursomhelst, många har läst inlägget. Men jag tror att ganska få återvänder och läser kommentarerna därför tänkte jag redovisa ett par av dem.

Signaturen Preben som vet vad han talar om skriver så här:

Ta ett 6 våningshus som ditt (BV+5)

Trycka ner alternativet:
Om alla alltid trycker ner hissen blir 50 procent av trafikanterna glada (de som kommer utifrån), därför att hissen står och väntar på dem.

Inte trycka ner alternativet:
Här borde andelen glada trafikanter bara bli 35 procent (25 procent sådana som påträffar hissen på entréplanet därför att någon annan nyligen åkt ner + 10 procent som påträffar hissen på just ”sitt” våningsplan).

Men det är klart det går ju att fördjupa sig ännu mer och komma fram till en annan lösning, exempelvis åker ju fler personer ner på förmiddagen – vilket skulle kunna innebära att de som ändå åker upp inte ska trycka ner hissen då. Medan på eftermiddagen, då fler kommer hem – då borde hissen tryckas ner.

Som du sa – du behöver en matematiker. MEN beroende på vilka antaganden du gör och antalet våningar i huset så kommer även han/hon antagligen komma fram till olika svar

En annan läsare som också verkar mycket kunnig är Linus W. som skriver så här:

Mittenvåningen bör vara det bästa förutsatt att man har en exakt jämn fördelning av påstigande (vilket man knappast har; troligen är bottenplanet det mest nyttjade eftersom det är där de flesta startar eller avslutar sin resa). För generell hiss-algoritmik kan man läsa http://en.wikipedia.org/wiki/Elevator_algorithm som är en datortillämpning av hissteori. Påhttp://en.wikipedia.org/wiki/Elevator#Special_operating_modes kan man läsa mer om Up-Peak och Down-Peak som används för automatiserad schedulering av hissgrupper på t.ex. hotell där ”alla” åker ner till lobbyn på morgonen och vice versa på eftermiddagen. Hissar är kul =)

Se där två länkar att klicka på för er som vill fördjupa er ytterligare i den här frågan.

Vad fint att vi fick den här internetgrejen.

Annonser

Jag vill bli matematiker…

februari 19, 2010 7 kommentarer

Jag vill ju bli konstnär och världsberömd dirigent men jag önskar också att jag var en riktigt proffsig matematiker.

För då skulle jag slå mig ned och räkna på det här med att många fastigheter ber en skicka ned hissen. Ni vet det brukar stå en lapp ”V.V. sänd ned Hissen” eller liknande.

Vad jag undrar är: Är det så bra att alltid skicka ned hissen? Kan det vara så att man genom att göra det faktiskt skapar mer väntande, än i fall man lät bli?

Jag menar så här, hissen används ju hela tiden, av både besökare och boende i en fastighet (kanske med undantag för de på våning ett). Så om man i fastigheten inte har vanan att skicka ned hissen så kan den råka befinna sig på i stort sätt vilket plan som helst, när som helst, hela tiden. Detta leder ju till att folk vänta får olika, och slumpmässigt, länge  på att hissen ska komma, eller inte vänta alls om hissen händelsevis är på deras våning, vilket ju mycket väl kan hända.

Men om hissen alltid skickas ned till bottenvåningen så behöver visserligen de som kommer in genom porten och ska upp aldrig vänta på hissen, medan de som ska ned alltid måste vänta, och de som bor högst upp drar ju en nitlott här, känns det som….

Så om jag var matematiker skulle jag räkna ut detta och berätta för alla som ville lyssna hur det ligger till.

Jag har en liten aning om att det där med att skicka ned hissen inte är så smart, att det vore bättre att låta bli, men det är som sagt bara en magkänsla och inget jag har några som helst belägg för.

Vad tror ni? Är det någon där ute som vet något om sådant här?

Udda matchning…

februari 6, 2010 1 kommentar

Jag har sett på tv några gånger nu hur date-siten match.com gör reklam. De skriver att 55 singlar träffar sin partner hos match.com, varje dag.

För det första låter det som en väldigt hög siffra. Men vad vet jag, de kanske menar i Sverige eller över hela världen.

Men det konstiga är att siffran är udda. 55 singlar??? Blir det inte en över då?

Och om man istället menar att 55 olika personer har träffat någon annan, en ny partner alltså… Då blir det ju inte 55 personer. Då blir det 110 stycken som har träffats och om det var så så skulle väl match.com skryta med siffran 110 istället för 55? Det är väl rätt självklart?

Nu är visserligen premissen för det här resonemanget att alla som träffas är medlemmar hos match.com. Men det utgår jag faktiskt ifrån att de är, för inte kan väl match.com ta åt sig äran ifall några av deras medlemmar träffar någon helt annan date på ett helt annat sätt?

Jag är lite förvirrad.

Hjältemonument?

januari 27, 2010 1 kommentar

Om man läser min blogg så är svårt att missa att jag var i Paris nyss. Men det kan inte hjälpas att det blir mycket som har med Paris att göra för det är ett ställe som ger många intryck. Nu ska jag skriva om hur man hedrar sina hjältar. Eller, ja, hur jag tycker att man ska hedra sina hjältar.

Hursomhelst, i Paris gick jag och kvinnan en promenad från Alexander III-bron norrut till Blvd Haussman och då passerar man den här:

Monument värdigt en hjälte!

Statyn föreställer Georges Cemenceau. Han var Frankrikes president när Versaillesfreden skrevs efter det första världskriget. Notera hur rock och halsduk fladdrar i vinden. Snyggt! Vem kan påstå något annat?

I Sverige har vi också hjältar, gamla och nyare. Ta Carl X tex. Maxad marsch över stora och lilla Bält. Tog Köpenhamn bakifrån, booom… Och som sig bör har vi satt upp ett ståtligt monument över Carl X framför Nordiska muséet.

Men det är de nyare hjältarna jag vill peka på. Vad för sorts monument reses till deras ära. Bästa exemplet är Raoul Wallenberg. Där har vi en hjälte vi kan vara riktigt stolta över att peka ut som svensk när man är utomlands tex. Till hans ära och minne har vi på en mycket vacker och central plats i Stockholm strött ut några gigantiska järn-snigel-bajskorvar.

Monument värdigt en hjälte???

Jag menar… tillgängligheten för så gott som alla förbipasserande är ju lika med noll. Och jag har minsann läst en lång artikel om detta monument av en kulturpersonlighet som prisade det till skyarna och också förklarade lite om hur det skulle tolkas och så.

Jag minns inte hur det hängde ihop men jag minns att det var mycket långsökt och jag kan inte föreställa mig vem som skulle komma fram till samma sak som den här kulturpersonligheten skrev om, fast för egen maskin så att säga. Så det slutar väl med den där klassiska ursäkten när konstnärer gör något som det egentligen inte finns en chans för någon annan att begripa: ”Betydelsen ligger hos betraktaren…” Bla Bla Bla snick snack.

Det är ju så här att ALLT kommunicerar. ALLT!

Frågan är bara vad saker kommunicerar? Vad kommunicerar statyn av Clemenceau? Vad kommunicerar stayn av Carl X? I båda fallen skulle jag vilja påstå något i stil med: ”Historisk figur som åstadkom saker vi uppskattar och som är värda att minnas och beundra”

Det är ju verkligen vad ett monument över Raoul Wallenberg borde kommunicera. Faktiskt i ännu högre grad än de båda ovan eftersom det finns andra saker i deras livsgärning som är högst diskutabla, Warszawas historia innehåller tex inte mycket gott om Carl X den saken är helt klar.

Men så här gör vi i Sverige idag. Jag vet inte hur det blev så eller vilka som lett den utvecklingen men jag tycker att det är lite trist. Här , i Svd, finns i alla fall en som tycker att det är kanon med järnsniglar som ingen någonsin skulle kunna koppla till Raoul Wallenberg ens om deras liv hängde på det. Författaren kommer visserligen fram till ungefär samma sak som jag när det gäller monument: ”De reses på offentliga platser för att synliggöra föredömliga personers gärningar så att nutida och framtida generationer kan inspireras av dem”

Jo, precis, men om man måste vara fil. dr. och konstvetare för att kunna lista ut vad som är så jäkla fantastiskt med monumentet ifråga (förutom att barn använder det som klätterställning) så kanske man borde tänka om.

Nazister och Försäkringskassan…

januari 25, 2010 1 kommentar

Det är ju populärt att säga att någon eller något är nazist eller sysslar med nazifasoner om man får höra något som låter riktigt illa. Oftast är nazistjämförelsens inträde på scenen ett tecken på att hela diskussionen inte är helt seriös, eller så är den inte helt seriös längre. Detta såklart eftersom hela nazistgrejen är så svårslagen när det kommer till ondskefullhet. Det finns liksom inte mycket som rimligen skulle kunna spela i samma liga.

Men ibland dyker något upp och det har det gjort nu, tycker jag, i form av vår alldeles egna försäkringskassa (FK).

Detta har hänt: Kvinna i 20-årsåldern befinner sig i nazistgetto och senare i koncentrationsläger under det andra världskriget. Hon arbetar. Hon får lungproblem som gör henne oförmögen att arbeta under återstoden av sitt liv. Vi vet alla vad ett koncentrationsläger är och det är inte svårt att räkna ut att hon hade tur att komma därifrån med livhanken i behåll.

Vi tar det en gång till: Nazister – Getto/Koncentrationsläger – Arbeta – Skadad för livet.

Frågan är nu: Tror ni att arbetet hon utförde var frivilligt?

För det tyckte Försäkringskassan!

Kvinnan ifråga fick nämligen för några år sedan (nu i 80-årsåldern) 80.000 kronor av staten Tyskland i ersättning för att de använt henne till slavarbete och förstört hennes liv. Det var väl det minsta de kunde göra kan man tycka.

Då tyckte FK att kvinnan skulle ge dem 43.000 av de 80.000 kronorna till dem. Dessutom bestämde de att kvinnans pension skulle sänkas eftersom hon fick ersättning för frivilligarbete. SUCK!

Ni läste inte fel, FK tog informationen: ”Nazister – Getto/Koncentrationsläger – Arbeta – Skadad för livet” och fick det till ”Frivilligarbete”

Kvinnan överklagade detta till länsrätten och länsrätten kunde inte göra annat än att ta samma information: ”Nazister – Getto/Koncentrationsläger – Arbeta – Skadad för livet” och fundera på saken och bestämma sig för att de tyckte som FK. Frivilligarbete. Djup SUCK!

Kvinnan överklagade detta beslut till kammarrätten som precis som länsrätten tittade på den information som fanns till hands: ”Nazister – Getto/Koncentrationsläger – Arbeta – Skadad för livet” och så bestämde de sig för att hålla med FK. Frivilligarbete! Ännu djupare SUCK!

Men om man har överlevt nazisternas koncentrationsläger så ger man sig tydligen inte så lätt. Och det är ju tur. Kvinnan överklagade till regeringsrätten och, jag ska inte dra ut på det, där fick hon till sist rätt. TACK!

Men då undrar man så här: Informationen som fanns att tillgå, ni vet: ”Nazister – Getto/Koncentrationsläger – Arbeta – Skadad för livet”. Den var ju densamma hela tiden. Varför kom regeringsrätten fram till en helt annan slutsats än instanserna innan gjorde? Det är ju lite konstigt, är det inte? Var det någon i regeringsrätten som hade lite bättre kunskap om vad ett koncentrationsläger är än vad de i läns- och kammarrätterna hade?

Nej svaret är följande: Regeringsrätten gjorde den 85-åriga kvinnan den stora tjänsten att höra av sig till Tyskland och fråga…

De ringde Tyskland och frågade myndigheterna där hur de såg på ersättningen till kvinnan.  ”Ja, hej, är det Tyskland? Sverige här, ni har betalat ut 80.000 kr till en kvinna här hos oss som har jobbat för er tidigare, ni hade henne i något sorts ”kon..cen..trations…..läger” stämmer det?”, ”Ja, das is riktig, ja. Vi försöker ge erzättning till folk vi råkade utnyttja som schlavarbeitskraft”, ”Jo, vi undrade bara… jobbade hon frivilligt för er eller…???”, ”Hür menar dü då, frivilligt? Hon var i en konzentrazionlager…”, ”Mmmhm, …, jag tror jag har fått den info jag behöver här, Aufwiderzen”.

Frågorna hopar sig: Varför gjorde inte läns- och kammarrätt detta från början? Varför gjorde inte FK detta från början? Hur kunde det någonsin bli så att någon institution över huvud taget behövde ringa TYSKLAND och fråga hur de SÅG på ersättningen de betalat ut till den före detta slavarbetaren?

Sverige är ett av de bästa länderna i världen och man ska vara väldigt lycklig över att vara född här men om det kan bli så här så är det något snett.

Jag har skrivit tidigare att jag ofta suckar över Sverige och saker som sker här. Min djupaste suck någonsin går till det ni läst om ovan och jag tar ett litet steg närmare förskingringen. Se: https://sandylloyd.wordpress.com/2010/01/08/den-underbara-forskingringen/ och svd

Pass på, det kan vara du som får Kafka-behandlingen nästa gång.

Framtidsförutsägelser…

januari 21, 2010 4 kommentarer

Jag har gjort några riktigt slipade förutsägelser om framtiden i mina dar. De två jag är mest stolt över är från det sena 1990-talet.

När boo.com (minns ni?) skulle erövra världen så tänkte jag: ”Men det är ju egentligen bara postorder, fast på en skärm istället för i en katalog… Varför i hela friden skulle halva jorden börja handla sina kläder på postorder helt plötsligt ???”  Men de hade ju lyckats jättebra med att sälja böcker på nätet… ”Men böcker och kläder är ju helt olika saker, de produkterna har ju ingenting gemensamt, nästan” och det här räknade jag ut innan jag fick någon vidare avancerad utbildning. Och så var det WAP (Minns någon det?) Då skrevs det om det fantastiska med ”mobilt internet” vart man än vände sig. ”Vilket j-vla mobila internet?” tänkte jag ”10 år, om 10 år så kanske det finns något mobilt internet värt att snacka om” tänkte jag.

Observera att det hela tiden står att jag ”tänkte”. För det jag håller på med här är fult, fult, FULT. Jag smyger liksom åt mig lite cred för något jag tänkte för länge sedan. Och man får aldrig, aldrig, ALDRIG cred för något man tänkte om man inte sa vad man tänkte i FÖRVÄG…

Så helt i linje med den regeln ska jag nu göra två förutsägelser.

Den första gäller det här med TV i mobilen. Det kommer inte bli något. Inte på sisådär en10 år i alla fall. Det puffades lite för det för ett tag sedan, men ingen tände riktigt på det. Nu är de igång igen och vill att folk ska se mobil-TV. Det kommer icke att ske. Det enda folk eventuellt kommer att se på i sina mobiler är sådant som de själva stoppat in eller laddat ned. Jag förstår att mobiloperatörerna tror att det borde fungera bra, med tanke på alla nya telefoner med stora, stora vackra skarpa skärmar som ideligen introduceras. Men de flesta människor har faktiskt inte en ny IPhone 3Gs, även om det verkar så ibland.

Varför är jag så säker på detta? Jo, det är lite som med det som hände med videosamtal. Nästan alla har ju en telefon som man kan ringa videosamtal med numera, men ingen gör det. Antagligen beror det på att folk är väldigt vana vid det de har, att de tycker om det de har och det de brukar göra, och av de anledningarna inte är särskilt benägna att lägga sig till med ett nytt beteende.

Och precis så som ovan är det med att titta på tv. Sedan drygt 50 år (det är länge det) har vi sett TV från soffan på en stor skärm. Alla nu levande människor är uppvuxna med det beteendet och folk kommer att fortsätta växa upp med samma beteende (som regel snarare än undantag) för överskådlig tid framöver. I fråga om TV är folk nog betydligt mer intresserade av innovationer i den miljö de är vana vid (soffan och det…) än de är av att få hela miljön flyttad till en portabel historia. Sedan tror jag också att det spelar viss roll att TV-tittande ofta är en passiv syssla för många människor och att det gör de mindre intresserade av mobil-TV, som jag nog vill påstå är en aktiv syssla, men det är en bisak.

Sammanfattningsvis tycker jag att mobiloperatörerna ska sluta hoppas på att folk ska sitta och se på TV, och betala för det, i sina mobiltelefoner. Åtminstone i brådrasket.

Nu kan det förstås hända att operatörerna hittar på något som ingen har sett ännu, kanske något som ingen ens har föreställt sig ännu. Det kan ju ske, särskilt med tanke på att hela TV-grejen står inför genomgripande förändringar under det kommande decenniet. Om de hittar på något sådant så är det bara att säga grattis.

Förutsägelse nummer två är att jag tror att nya Lyckohjulet på tv3 inte kommer att bli någon succé.

Kom ihåg var ni läste det först.

Tyd den här drömmen om ni kan…

januari 18, 2010 1 kommentar

Det här med drömmar är kul. Ibland. Härom dagen hörde jag talas om att en vän till mig hade haft en dröm som handlade om att han hade en intim samvaro med en, tydligen okänd, dam. Och genom olika förvecklingar så råkade en av hans tänder spricka.

Aj!

Att tänderna spricker är ju i topp tillsammans med att knäna går sönder som något av det absolut obehagligaste som kan hända.

Usch! Men jag ska berätta om en helt fantastisk dröm. Den är så fantastisk att den har blivit publicerad på en blogg en gång förut. Men det var min dröm och det är min blogg så här kommer den igen.

Det var så att jag upptäckte att man kunde utvinna kokain genom att ta vara på svett från en människa som hade tagit just kokain. Man kan även kalla det återvinning. Det gick till på samma sätt som när man får fram salt ur havsvatten. Det riktigt fina med detta var att det genom någon juridisk brovinkel inte var olagligt med kokain som utvunnits på det här sättet. Det var ju liksom den andra människan, den som svettades ut kokainet, som var ansvarig. Det var ungefär som att tvätta pengar kan man säga.

Jag förfinade tekniken. Det visade sig att ifall personen som man utvann kokain ur skrattade, alltså om den gapskrattade för fullt medan den svettades ut kokainet så blev det mycket mer som utvanns och det blev också bättre kvalitet på slutprodukten.

Så till sist hade jag ett gäng välbyggda bestämda killar som åkte runt i en stor skåpbil och spanade rätt på folk som hade tagit kokain. När de hittade en så körde de fram och nappade personen i fråga och körde iväg med honom bak i bilen. Sedan samlade vi ihop folket i en stor lada där de spändes fast i stolar under värmelampor så att de svettades ut kokainet medan en person stod bredvid och berättade roliga historier för dem så att de skrattade hela tiden.

Bisarrt…

Sedan var det bara att dra ut och sälja det nu helt lagliga kokainet.

Vad kan det betyda när man drömmer en sådan sak? Anlag för att bli entreprenör kanske?