Archive

Archive for the ‘Politik’ Category

Stoppa all reklam?

februari 10, 2010 3 kommentarer

Idag läste jag tidningen Metro. De har en insändarsida. Där fanns en rubrik som löd: ”För mycket reklam på tv”. Insändaren började med att konstatera att ”Det är för mycket reklam på tv!” (Vad som vore att betrakta som lagom mycket reklam på tv kan ju diskuteras). Sedan följde han upp detta påstående med: ”Det är minst lika mycket reklam som det är program”

Okej……??? (Märkligt påstående)

Skribenten fortsätter sitt resonemang med att man skulle kunna halvera den tid barn tittar på tv genom att ta bort reklampauserna. För att kompensera bortfallet skulle man kunna ha en lite längre reklampaus mellan programmen istället, menar signaturen.

Jaha ja, om han ska följa sitt alldeles egna resonemang från stycket innan så skulle en halvtimmes tv-sändning följas av en halvtimme reklamfilm…

Avslutningsvis konstaterar han att: ”Man måste minska på tv-reklamen!”

Egendomligt, fantastiskt egendomligt.

Jag är fullt medveten om att det är lika patetiskt att störa sig på sådana här insändare som det är att störa sig på reklam i tv. Så ni som ville påpeka det, det är lugnt.

Men det är inte så att jag stör mig på insändaren direkt, utan det är, som jag skrev ovan, så att jag tycker att det är så fantastiskt egendomligt att den har skrivits och att det (vilket jag har goda skäl att tro) finns massor av människor som håller med om detta.

Det är föga troligt, men jag hoppas att Herr Garplid som skrev insändaren hör/ser detta: UTAN REKLAM BLIR DET INGEN TV!!! Bara SVT!!!

Så enkelt är det.

Och frågan blir då: Vem i Sverige fattar inte detta? Vilka är de människor som är uppvuxna i Sverige och är över 30 år gamla som inte fattar detta på ren och skär instinkt???

Alla över 30 har ju upplevt alternativet… Inte reklam… Bara SVT…

Och så är det ju det att… SVT… finns… ju… kvar…

SVT är inte borta! Det finns reklamfri tv nästan dygnet runt! Alla som inte gillar reklam behöver ju bara fortsätta titta på SVT!!!!!

Och ändå finns de. De som skriver sådana insändare.

Det är egendomligt.

Kategorier:Politik, Reklam, TV

Hjältemonument?

januari 27, 2010 1 kommentar

Om man läser min blogg så är svårt att missa att jag var i Paris nyss. Men det kan inte hjälpas att det blir mycket som har med Paris att göra för det är ett ställe som ger många intryck. Nu ska jag skriva om hur man hedrar sina hjältar. Eller, ja, hur jag tycker att man ska hedra sina hjältar.

Hursomhelst, i Paris gick jag och kvinnan en promenad från Alexander III-bron norrut till Blvd Haussman och då passerar man den här:

Monument värdigt en hjälte!

Statyn föreställer Georges Cemenceau. Han var Frankrikes president när Versaillesfreden skrevs efter det första världskriget. Notera hur rock och halsduk fladdrar i vinden. Snyggt! Vem kan påstå något annat?

I Sverige har vi också hjältar, gamla och nyare. Ta Carl X tex. Maxad marsch över stora och lilla Bält. Tog Köpenhamn bakifrån, booom… Och som sig bör har vi satt upp ett ståtligt monument över Carl X framför Nordiska muséet.

Men det är de nyare hjältarna jag vill peka på. Vad för sorts monument reses till deras ära. Bästa exemplet är Raoul Wallenberg. Där har vi en hjälte vi kan vara riktigt stolta över att peka ut som svensk när man är utomlands tex. Till hans ära och minne har vi på en mycket vacker och central plats i Stockholm strött ut några gigantiska järn-snigel-bajskorvar.

Monument värdigt en hjälte???

Jag menar… tillgängligheten för så gott som alla förbipasserande är ju lika med noll. Och jag har minsann läst en lång artikel om detta monument av en kulturpersonlighet som prisade det till skyarna och också förklarade lite om hur det skulle tolkas och så.

Jag minns inte hur det hängde ihop men jag minns att det var mycket långsökt och jag kan inte föreställa mig vem som skulle komma fram till samma sak som den här kulturpersonligheten skrev om, fast för egen maskin så att säga. Så det slutar väl med den där klassiska ursäkten när konstnärer gör något som det egentligen inte finns en chans för någon annan att begripa: ”Betydelsen ligger hos betraktaren…” Bla Bla Bla snick snack.

Det är ju så här att ALLT kommunicerar. ALLT!

Frågan är bara vad saker kommunicerar? Vad kommunicerar statyn av Clemenceau? Vad kommunicerar stayn av Carl X? I båda fallen skulle jag vilja påstå något i stil med: ”Historisk figur som åstadkom saker vi uppskattar och som är värda att minnas och beundra”

Det är ju verkligen vad ett monument över Raoul Wallenberg borde kommunicera. Faktiskt i ännu högre grad än de båda ovan eftersom det finns andra saker i deras livsgärning som är högst diskutabla, Warszawas historia innehåller tex inte mycket gott om Carl X den saken är helt klar.

Men så här gör vi i Sverige idag. Jag vet inte hur det blev så eller vilka som lett den utvecklingen men jag tycker att det är lite trist. Här , i Svd, finns i alla fall en som tycker att det är kanon med järnsniglar som ingen någonsin skulle kunna koppla till Raoul Wallenberg ens om deras liv hängde på det. Författaren kommer visserligen fram till ungefär samma sak som jag när det gäller monument: ”De reses på offentliga platser för att synliggöra föredömliga personers gärningar så att nutida och framtida generationer kan inspireras av dem”

Jo, precis, men om man måste vara fil. dr. och konstvetare för att kunna lista ut vad som är så jäkla fantastiskt med monumentet ifråga (förutom att barn använder det som klätterställning) så kanske man borde tänka om.

Nazister och Försäkringskassan…

januari 25, 2010 1 kommentar

Det är ju populärt att säga att någon eller något är nazist eller sysslar med nazifasoner om man får höra något som låter riktigt illa. Oftast är nazistjämförelsens inträde på scenen ett tecken på att hela diskussionen inte är helt seriös, eller så är den inte helt seriös längre. Detta såklart eftersom hela nazistgrejen är så svårslagen när det kommer till ondskefullhet. Det finns liksom inte mycket som rimligen skulle kunna spela i samma liga.

Men ibland dyker något upp och det har det gjort nu, tycker jag, i form av vår alldeles egna försäkringskassa (FK).

Detta har hänt: Kvinna i 20-årsåldern befinner sig i nazistgetto och senare i koncentrationsläger under det andra världskriget. Hon arbetar. Hon får lungproblem som gör henne oförmögen att arbeta under återstoden av sitt liv. Vi vet alla vad ett koncentrationsläger är och det är inte svårt att räkna ut att hon hade tur att komma därifrån med livhanken i behåll.

Vi tar det en gång till: Nazister – Getto/Koncentrationsläger – Arbeta – Skadad för livet.

Frågan är nu: Tror ni att arbetet hon utförde var frivilligt?

För det tyckte Försäkringskassan!

Kvinnan ifråga fick nämligen för några år sedan (nu i 80-årsåldern) 80.000 kronor av staten Tyskland i ersättning för att de använt henne till slavarbete och förstört hennes liv. Det var väl det minsta de kunde göra kan man tycka.

Då tyckte FK att kvinnan skulle ge dem 43.000 av de 80.000 kronorna till dem. Dessutom bestämde de att kvinnans pension skulle sänkas eftersom hon fick ersättning för frivilligarbete. SUCK!

Ni läste inte fel, FK tog informationen: ”Nazister – Getto/Koncentrationsläger – Arbeta – Skadad för livet” och fick det till ”Frivilligarbete”

Kvinnan överklagade detta till länsrätten och länsrätten kunde inte göra annat än att ta samma information: ”Nazister – Getto/Koncentrationsläger – Arbeta – Skadad för livet” och fundera på saken och bestämma sig för att de tyckte som FK. Frivilligarbete. Djup SUCK!

Kvinnan överklagade detta beslut till kammarrätten som precis som länsrätten tittade på den information som fanns till hands: ”Nazister – Getto/Koncentrationsläger – Arbeta – Skadad för livet” och så bestämde de sig för att hålla med FK. Frivilligarbete! Ännu djupare SUCK!

Men om man har överlevt nazisternas koncentrationsläger så ger man sig tydligen inte så lätt. Och det är ju tur. Kvinnan överklagade till regeringsrätten och, jag ska inte dra ut på det, där fick hon till sist rätt. TACK!

Men då undrar man så här: Informationen som fanns att tillgå, ni vet: ”Nazister – Getto/Koncentrationsläger – Arbeta – Skadad för livet”. Den var ju densamma hela tiden. Varför kom regeringsrätten fram till en helt annan slutsats än instanserna innan gjorde? Det är ju lite konstigt, är det inte? Var det någon i regeringsrätten som hade lite bättre kunskap om vad ett koncentrationsläger är än vad de i läns- och kammarrätterna hade?

Nej svaret är följande: Regeringsrätten gjorde den 85-åriga kvinnan den stora tjänsten att höra av sig till Tyskland och fråga…

De ringde Tyskland och frågade myndigheterna där hur de såg på ersättningen till kvinnan.  ”Ja, hej, är det Tyskland? Sverige här, ni har betalat ut 80.000 kr till en kvinna här hos oss som har jobbat för er tidigare, ni hade henne i något sorts ”kon..cen..trations…..läger” stämmer det?”, ”Ja, das is riktig, ja. Vi försöker ge erzättning till folk vi råkade utnyttja som schlavarbeitskraft”, ”Jo, vi undrade bara… jobbade hon frivilligt för er eller…???”, ”Hür menar dü då, frivilligt? Hon var i en konzentrazionlager…”, ”Mmmhm, …, jag tror jag har fått den info jag behöver här, Aufwiderzen”.

Frågorna hopar sig: Varför gjorde inte läns- och kammarrätt detta från början? Varför gjorde inte FK detta från början? Hur kunde det någonsin bli så att någon institution över huvud taget behövde ringa TYSKLAND och fråga hur de SÅG på ersättningen de betalat ut till den före detta slavarbetaren?

Sverige är ett av de bästa länderna i världen och man ska vara väldigt lycklig över att vara född här men om det kan bli så här så är det något snett.

Jag har skrivit tidigare att jag ofta suckar över Sverige och saker som sker här. Min djupaste suck någonsin går till det ni läst om ovan och jag tar ett litet steg närmare förskingringen. Se: https://sandylloyd.wordpress.com/2010/01/08/den-underbara-forskingringen/ och svd

Pass på, det kan vara du som får Kafka-behandlingen nästa gång.

Jacob Zuma: Kvinnokarl…

januari 15, 2010 2 kommentarer

Men snälla lilla Jacob hur står det till med din kvinnosyn egentligen? Och hur står det till med Sydafrika? Visst är det så att man inte ska dra alla över en kam och allt det där, men det jag läste i DN i måndags är på väg att göra så jag tappar respekten för i stort sett ett helt land på en gång

Detta har hänt: Jacob Zuma, som är Sydafrikas president, har nyligen skaffat sig en femte fru. Ja, han är öppen bigamist och president i Sydafrika samtidigt ni hörde rätt, men håll i er det blir värre.

Jacob försvarar sin livsstil med att massor av politiker och mäktiga typer har älskarinnor och så, men han, Jacob, han är en hyvens kille som tar ansvar och sådant och faktiskt tar och äktar den ena kvinnan efter den andra. Ordning på torpet med andra ord.

Nu kanske ni tror att det här gänget med fruar räcker för Jacob? Och att han då inte har något vid sidan om, som de där många andra? Nej nej, så är det inte. Jacob är nämligen inte bara president och bigamist utan också en första klassens hycklare. Han stod nyligen åtalad för våldtäkt men friades. Inte för att han inte hade haft sex med kvinnan i fråga, för det hade han absolut. Han friades för att hans ursäkt till varför han hade haft sex med kvinnan i fråga gick hem.

Håll i er ännu mer nu…

Så här gick det till: Jacob hade ”känt på kvinnans privata delar” och kunde då konstatera att ”hon var redo” och då ligger det till så här att han (Jacob) ”i egenskap av Zulu-man” inte kunde ”lämna en kvinna i det tillståndet”

Som kidsen säger: OMFG!!!

Zulu-mannen Jacob Zuma

Så han var tvungen att ha sex med henne! Och de där ”privata delarna”? Vad hade du där att göra Jacob? De är ju inte precis något man snubblar över i en korridor i presidentpalatset. Och vad tycker din tredje fru om detta? Eller den femte för den delen? Eller den första?

Men det här med respekten för Sydafrika då? Jo, (och nu spekulerar jag, det ska påpekas) jag tror att de mycket stora siffror (nästan två tredjedelar) av landet som har valt Zuma och hans parti, har gjort det, inte trots bigami och kvinnoaffärer utan på grund av just detta. Allt enligt ett ”Stor-stark-man-med-många-kvinnor-måste-veta-vad-han-gör”-resonemang. Ungefär.

Hela historien är ju helt hårresande. Och var har vi Gudrun Schyman och Co? När det gäller henne och de andra svenska feministerna så tror jag att de håller knäpptyst om detta och liknande och ännu värre saker för att de inte är ett dugg intresserade av att det genom jämförelser ska visa sig att Sverige måste vara ett av de absolut bästa länderna i världen för kvinnor att leva i. De bryr sig nog mer om att se till att småbarnsfamiljer ska fråntas rätten att bestäma över sina liv.

Men det är ett helt annat inlägg…

Hursomhelst: Är lite mer tveksam till Sydafrika numera…

Kvinnokarlen Jacob Zuma

Kategorier:Politik

Icke skyldig hur då menar du?

Umar Farouk Abdulmutallab, 23 år gammal son till en Nigeriansk bankir (om jag har förstått saken rätt) som på juldagen greps på ett flyg mellan Amsterdam och Detroit har förklarat sig icke skyldig till allt han anklagas för.

Men Umar? Icke skyldig? Du blev ju nedbrottad av dina medpassagerare på planet med en halvt sprängd bomb i filsingarna.

Svårt att bli tagen på mer bar gärning tycker jag.

Burj Kompis…?

januari 8, 2010 1 kommentar

Jag är riktig sucker för höga hus och andra arkitektoniska innovationer. Men särskilt skyskrapor. Jag var helt förhäxad av Empire State Building och World Trade Center i New York när jag var liten. Särskilt WTC, eftersom de var två likadana och jag visste att det ena var liiite högre än det andra och att de hade byggts för att det var ett nedgånget område. Härligt resonemang:

-”Nedre Manhattan ser skitrisigt ut, ingen vill vara där, vad ska vi göra?”

-”Öööhm, bygg ett jättehögt hus?”

-”Ja! Fast vänta, vi nöjer oss inte med högt, vi bygger världens högsta hus”

-”Ja! Nej, jag vet, vi bygger två stycken likadana bredvid varandra”

-”Aah, now were talking….”

Ett liknande resonemang förde förmodligen Muhammad bin Rashid Al Maktum med sig själv (eftersom han bestämmer allt själv) och av det blev det Burj Dubai. 828 meter och knappt 200 våningar.

Men! Hallå! Vad hände vid invigningen? Muhammad bin Rashid Al Maktum, som måste ha gottat sig ordentligt av tanken på att få inviga skrytbygget döper plötsligt om tornet som alla lärt känna som Burj Dubai till Burj Khalifa efter Khalifa bin Zayid Al Nahyan som är Förenade Arabemiratens president.

När jag gick i skolan var den en vars familj bodde i Abu Dhabi och han och jag och en till roade oss med att räkna ut vad vi skulle få om shejken i Abu Dhabi, som då var Al Nahyans pappa, gav oss vad han tjänade på en sekund och en minut och så. Han fanns nämligen noterad i Guinness rekordbok som den med högst timlön i världen. Jag minns inte exakt men det var 40-50.000 kr i sekunden eller något sådant. Helt galet.

Hursomhelst så tjänar sonen och nuvarande presidenten också storkovan. Så han har ju lånat ut en massa pengar till Dubai nu när inte fullt så många ville hyra all bo- och kontors- och butiksytor som de har byggt och de inte kunde betala lånen. Dubai har nämligen knappt någon olja till skillnad från vad många kanske tror. Abu Dhabi å andra sidan har gott om den varan.

Frågan blir då:  Hur bra kompisar är Muhammad bin Rashid Al Maktum och Khalifa bin Zayid Al Nahyan?

Var det ett krav från Zayid att tornet skulle döpas efter honom? Ett sådant där härligt krav som man kan ställa när man är en envåldshärskare med en sekundlön på 50.000 kronor?

Eller var det Rashid som döpte om tornet i sista sekunden som en ”Tack för miljarderna polarn” så där som bara en envåldshärskare med 56 miljarder dollar i skulder kan göra?

Om någon vet så berätta gärna.

Burj Khalifa i september 2009.

Burj Tack för miliardersarna…

Kategorier:Politik

Den underbara förskingringen…

januari 8, 2010 2 kommentarer

Om man som svensk jobbar och bor utomlands så heter det att man är i förskingringen. Den där förskingringen kan lätt få ett fluffigt romantiskt skimmer omkring sig. Något som jag personligen inte tycker är så konstigt.

De senaste två åren har jag varit bortrest en månad om året, till sydamerika, och så var det vid några tillfällen när jag var yngre också fast till Frankrike då och jag har alltid tyckt att det är härligt att resa bort och tråkigt att komma hem.

Det blir lite kluvet när man är så hemkär som jag är men samtidigt drar så djupa suckar över landet man bor i titt som tätt. En av de senaste suckarna var när MTR tog över tunnelbanan. De meddelade då att de skulle göra en storstädning och lite sådant. En sak de skulle göra var att ”ställa ut tåg och vagnar här och var i tunnelsystemet så att dessa snabbt kan sättas in ifall det blir något fel på ett tåg i trafik”

????

Menar de att ingen har kommit på den idén under de 49 år som tunnelbanan har varit öppen? Suck!

I SvD idag kan man läsa om att det kan vara så jobbigt att komma hem till Sverige efter att ha varit i förskingringen att somliga inte klarar det utan drar iväg igen. Det har till och med ett namn: Hem(sk)komsten. http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/samhalle/att-komma-hem-ar-ingen-barnlek_4041097.svd

Vad trist. Men jag kan förstå det. Det är ju många ställen som är ”häftigare” än Sverige och som ”ger” mer (eller vad man nu ska kalla det). Innan jag föddes kan jag tänka mig att många som varit långt borta i världen kom hem och tänkte att det var skönt att komma hem till vår levnadsstandard. Jag minns från när jag var liten att vuxna talade om de spanska vägarna med ett litet hånflin.

Nu är det snarare de svenska vägarna man flinar åt.

Sammanfattningsvis så tror jag att den där förskingringen lockar (åtminstone mig) delvis för att de andra, resten av världen, är på väg ikapp och förbi. Liksom…

Men man ska vara glad att man inte bor i Tyskland. Titta här vad Staffan Heimersson skrev härom veckan:

Jag var nyss …

…i München och noterade att tyskarna utan protester hörde Högsta domstolen säga nej till söndagsshopping. Söndagen är till ”för vila från arbete och för själsligt förhöjande”. Ja, ja. I själva verket är det ett sätt att försöka hålla sig undan globaliseringen. Jag har bott i Tyskland och Österrike och många veckoslut balanserat jag på svältens rand. Motsatsen upplevde jag i Hongkong. Kinesen som drev ett Seven Eleven i mitt kvarter tejpade upp ett anslag: ”Open 24 Hours.” En vinnare.

Jag håller med.

Kategorier:Politik, Vardagen