Archive

Archive for the ‘Vardagen’ Category

Hjältemonument?

januari 27, 2010 1 kommentar

Om man läser min blogg så är svårt att missa att jag var i Paris nyss. Men det kan inte hjälpas att det blir mycket som har med Paris att göra för det är ett ställe som ger många intryck. Nu ska jag skriva om hur man hedrar sina hjältar. Eller, ja, hur jag tycker att man ska hedra sina hjältar.

Hursomhelst, i Paris gick jag och kvinnan en promenad från Alexander III-bron norrut till Blvd Haussman och då passerar man den här:

Monument värdigt en hjälte!

Statyn föreställer Georges Cemenceau. Han var Frankrikes president när Versaillesfreden skrevs efter det första världskriget. Notera hur rock och halsduk fladdrar i vinden. Snyggt! Vem kan påstå något annat?

I Sverige har vi också hjältar, gamla och nyare. Ta Carl X tex. Maxad marsch över stora och lilla Bält. Tog Köpenhamn bakifrån, booom… Och som sig bör har vi satt upp ett ståtligt monument över Carl X framför Nordiska muséet.

Men det är de nyare hjältarna jag vill peka på. Vad för sorts monument reses till deras ära. Bästa exemplet är Raoul Wallenberg. Där har vi en hjälte vi kan vara riktigt stolta över att peka ut som svensk när man är utomlands tex. Till hans ära och minne har vi på en mycket vacker och central plats i Stockholm strött ut några gigantiska järn-snigel-bajskorvar.

Monument värdigt en hjälte???

Jag menar… tillgängligheten för så gott som alla förbipasserande är ju lika med noll. Och jag har minsann läst en lång artikel om detta monument av en kulturpersonlighet som prisade det till skyarna och också förklarade lite om hur det skulle tolkas och så.

Jag minns inte hur det hängde ihop men jag minns att det var mycket långsökt och jag kan inte föreställa mig vem som skulle komma fram till samma sak som den här kulturpersonligheten skrev om, fast för egen maskin så att säga. Så det slutar väl med den där klassiska ursäkten när konstnärer gör något som det egentligen inte finns en chans för någon annan att begripa: ”Betydelsen ligger hos betraktaren…” Bla Bla Bla snick snack.

Det är ju så här att ALLT kommunicerar. ALLT!

Frågan är bara vad saker kommunicerar? Vad kommunicerar statyn av Clemenceau? Vad kommunicerar stayn av Carl X? I båda fallen skulle jag vilja påstå något i stil med: ”Historisk figur som åstadkom saker vi uppskattar och som är värda att minnas och beundra”

Det är ju verkligen vad ett monument över Raoul Wallenberg borde kommunicera. Faktiskt i ännu högre grad än de båda ovan eftersom det finns andra saker i deras livsgärning som är högst diskutabla, Warszawas historia innehåller tex inte mycket gott om Carl X den saken är helt klar.

Men så här gör vi i Sverige idag. Jag vet inte hur det blev så eller vilka som lett den utvecklingen men jag tycker att det är lite trist. Här , i Svd, finns i alla fall en som tycker att det är kanon med järnsniglar som ingen någonsin skulle kunna koppla till Raoul Wallenberg ens om deras liv hängde på det. Författaren kommer visserligen fram till ungefär samma sak som jag när det gäller monument: ”De reses på offentliga platser för att synliggöra föredömliga personers gärningar så att nutida och framtida generationer kan inspireras av dem”

Jo, precis, men om man måste vara fil. dr. och konstvetare för att kunna lista ut vad som är så jäkla fantastiskt med monumentet ifråga (förutom att barn använder det som klätterställning) så kanske man borde tänka om.

Framtidsförutsägelser…

januari 21, 2010 4 kommentarer

Jag har gjort några riktigt slipade förutsägelser om framtiden i mina dar. De två jag är mest stolt över är från det sena 1990-talet.

När boo.com (minns ni?) skulle erövra världen så tänkte jag: ”Men det är ju egentligen bara postorder, fast på en skärm istället för i en katalog… Varför i hela friden skulle halva jorden börja handla sina kläder på postorder helt plötsligt ???”  Men de hade ju lyckats jättebra med att sälja böcker på nätet… ”Men böcker och kläder är ju helt olika saker, de produkterna har ju ingenting gemensamt, nästan” och det här räknade jag ut innan jag fick någon vidare avancerad utbildning. Och så var det WAP (Minns någon det?) Då skrevs det om det fantastiska med ”mobilt internet” vart man än vände sig. ”Vilket j-vla mobila internet?” tänkte jag ”10 år, om 10 år så kanske det finns något mobilt internet värt att snacka om” tänkte jag.

Observera att det hela tiden står att jag ”tänkte”. För det jag håller på med här är fult, fult, FULT. Jag smyger liksom åt mig lite cred för något jag tänkte för länge sedan. Och man får aldrig, aldrig, ALDRIG cred för något man tänkte om man inte sa vad man tänkte i FÖRVÄG…

Så helt i linje med den regeln ska jag nu göra två förutsägelser.

Den första gäller det här med TV i mobilen. Det kommer inte bli något. Inte på sisådär en10 år i alla fall. Det puffades lite för det för ett tag sedan, men ingen tände riktigt på det. Nu är de igång igen och vill att folk ska se mobil-TV. Det kommer icke att ske. Det enda folk eventuellt kommer att se på i sina mobiler är sådant som de själva stoppat in eller laddat ned. Jag förstår att mobiloperatörerna tror att det borde fungera bra, med tanke på alla nya telefoner med stora, stora vackra skarpa skärmar som ideligen introduceras. Men de flesta människor har faktiskt inte en ny IPhone 3Gs, även om det verkar så ibland.

Varför är jag så säker på detta? Jo, det är lite som med det som hände med videosamtal. Nästan alla har ju en telefon som man kan ringa videosamtal med numera, men ingen gör det. Antagligen beror det på att folk är väldigt vana vid det de har, att de tycker om det de har och det de brukar göra, och av de anledningarna inte är särskilt benägna att lägga sig till med ett nytt beteende.

Och precis så som ovan är det med att titta på tv. Sedan drygt 50 år (det är länge det) har vi sett TV från soffan på en stor skärm. Alla nu levande människor är uppvuxna med det beteendet och folk kommer att fortsätta växa upp med samma beteende (som regel snarare än undantag) för överskådlig tid framöver. I fråga om TV är folk nog betydligt mer intresserade av innovationer i den miljö de är vana vid (soffan och det…) än de är av att få hela miljön flyttad till en portabel historia. Sedan tror jag också att det spelar viss roll att TV-tittande ofta är en passiv syssla för många människor och att det gör de mindre intresserade av mobil-TV, som jag nog vill påstå är en aktiv syssla, men det är en bisak.

Sammanfattningsvis tycker jag att mobiloperatörerna ska sluta hoppas på att folk ska sitta och se på TV, och betala för det, i sina mobiltelefoner. Åtminstone i brådrasket.

Nu kan det förstås hända att operatörerna hittar på något som ingen har sett ännu, kanske något som ingen ens har föreställt sig ännu. Det kan ju ske, särskilt med tanke på att hela TV-grejen står inför genomgripande förändringar under det kommande decenniet. Om de hittar på något sådant så är det bara att säga grattis.

Förutsägelse nummer två är att jag tror att nya Lyckohjulet på tv3 inte kommer att bli någon succé.

Kom ihåg var ni läste det först.

Tugga kaffe?

januari 19, 2010 Lämna en kommentar

Intressant produkt som finnas att köpa i Östermalmstorgs tunnelbana. Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka.

Sluta dricka! - Börja tugga!

Det är alltså kaffesmakande tuggummi. Kan det verkligen vara gott? Det får vi snart veta eftersom kvinnan köpte ett paket kaffegummi till en väninna och när hon har smakat och jag har frågat vad hon tyckte så ska jag berätta!!!

Kategorier:Vardagen

Tyd den här drömmen om ni kan…

januari 18, 2010 1 kommentar

Det här med drömmar är kul. Ibland. Härom dagen hörde jag talas om att en vän till mig hade haft en dröm som handlade om att han hade en intim samvaro med en, tydligen okänd, dam. Och genom olika förvecklingar så råkade en av hans tänder spricka.

Aj!

Att tänderna spricker är ju i topp tillsammans med att knäna går sönder som något av det absolut obehagligaste som kan hända.

Usch! Men jag ska berätta om en helt fantastisk dröm. Den är så fantastisk att den har blivit publicerad på en blogg en gång förut. Men det var min dröm och det är min blogg så här kommer den igen.

Det var så att jag upptäckte att man kunde utvinna kokain genom att ta vara på svett från en människa som hade tagit just kokain. Man kan även kalla det återvinning. Det gick till på samma sätt som när man får fram salt ur havsvatten. Det riktigt fina med detta var att det genom någon juridisk brovinkel inte var olagligt med kokain som utvunnits på det här sättet. Det var ju liksom den andra människan, den som svettades ut kokainet, som var ansvarig. Det var ungefär som att tvätta pengar kan man säga.

Jag förfinade tekniken. Det visade sig att ifall personen som man utvann kokain ur skrattade, alltså om den gapskrattade för fullt medan den svettades ut kokainet så blev det mycket mer som utvanns och det blev också bättre kvalitet på slutprodukten.

Så till sist hade jag ett gäng välbyggda bestämda killar som åkte runt i en stor skåpbil och spanade rätt på folk som hade tagit kokain. När de hittade en så körde de fram och nappade personen i fråga och körde iväg med honom bak i bilen. Sedan samlade vi ihop folket i en stor lada där de spändes fast i stolar under värmelampor så att de svettades ut kokainet medan en person stod bredvid och berättade roliga historier för dem så att de skrattade hela tiden.

Bisarrt…

Sedan var det bara att dra ut och sälja det nu helt lagliga kokainet.

Vad kan det betyda när man drömmer en sådan sak? Anlag för att bli entreprenör kanske?

Skidor på längden…

januari 17, 2010 Lämna en kommentar

Längdskidåkning är synnerligen underskattat. Idag var jag ute och åkte skidor på Djursholms golfbana. Mycket trevligt. Att man kan ta på sig skidorna utanför dörren och åka iväg ger också världens fjällkänsla vilket man ju inte är bortskämd med någon kilometer från Stockholms innerstad.

Min rekommendation till alla där ute är att på ett eller annat sätt ge er ut och åka längdskidor innan snön är borta för den här gången. SvD

Kategorier:Vardagen

Paris

januari 12, 2010 3 kommentarer

Jag ar i Paris for att kolla upp en grej.

Det blir ett kort inlagg det har. Man maste trycka pa skift-tangenten for att fa en punkt och for alla siffror.

I vilken varld ar det vanligare att skriva en krumelur an nagon av siffrorna 0-9?

Paris ar som Stockholm fast 50 – 200 ganger haftigare.

Kategorier:Uncategorized, Vardagen

Pokerstjärnor

januari 10, 2010 Lämna en kommentar

Det finns många siter på internet där man kan spela poker, och en massa andra hasardspel såklart, men poker är det som marknadsförs ivrigast, åtminstone vad jag kan se.

Jag har spelat poker på internet två gånger. Den första gången satte jag in hundra dollar och de tog slut ganska snabbt. Jag upptäckte att jag hade spelat vid ett bord som hade regler som inte passade mig riktigt, så en liten tid senare satte jag in hundra dollar till. Den här gången räckte pengarna vad jag skulle vilja kalla respektabelt länge… Men till sist var de naturligtvis kaputt även denna gång.

Då tänkte jag efter och konstaterade att jag tyckte att det här med att spela poker var kul, jätte, jättekul…

Så kul att jag aldrig ska göra det mer så länge jag lever och då kan jag ändå stolt deklarera att jag är den siste att bli beroende av saker, droger, upplevelser, shopping, sprit eller någonting. Men ibland är det bäst att vara på den säkra sidan. Så för att sammanfatta: Poker är skitkul. Gör det inte.

Två saker har jag tänkt på vad gäller poker och marknadskommunikation. Nummer ett är att de här siterna ofta skryter med att en viss pokerstjärna, tex en före detta världsmästare eller så, spelar på just deras site.

????

Så om jag använder den siten så finns det en teoretisk risk att jag träffar på en ex-världsmästare vid bordet? Så ska man ju inte tänka så klart. Men om reklamen fungerar så måste det väl betyda att det är troligare att spelare av hans kaliber spelar där än på tex en site som marknadsför sig som hemmafruarnas pokersite? Det här är förstås vilda spekulationer, det ska påpekas.

Det andra jag har tänkt på är den fantastiska logotyp som en site som heter Betfair har. Den består av ordet ”betfair” (såklart) men innan ”betfair” finns två pilar som möts vid spetsen lite tiltade i sidled. Den ena pilen pekar uppåt, liksom bort från betraktaren medan den andra pilen pekar nedåt, mot betraktaren. Det fantastiska är att den första pilen är mycket större än den andra…

Om någon kan komma på ett bättre sätt att med bara en liten ikon beskriva att:  ”Mer kommer in till oss, bort från dig…. Än vad som kommer ut från oss, tillbaka till dig”  så ring och berätta.

Kategorier:Vardagen